nattisss

Senaste inläggen

Av Nattisss - 29 april 2015 18:22

För ett år och en dag sedan åkte jag till akutmottagningen vid klockan 13 för att jag hade mått illa i sedan i lördagskväll. Jag trodde att jag blivit matförgiftad av dåliga räkor jag ätit till lunch på IKEA under lördagen.
När jag kom fram till kassan på akuten så började hon med att fråga om jag visste om jag var gravid, när jag hade sista mensen och om jag hade typ P-piller eller liknande. Eftersom jag inte visste när jag hade sista mensen och inte tog några preventivmedel så antog hon direkt att jag var gravid men självklart var hon ju inte helt säker. Så jag fick gå in på toan och lämna ett urinprov och blev sedan till delad ett rum jag kunde vänta på doktorn i.

När doktorn kom in på rummet så sa han direkt "grattis du är gravid!"
Jag visste inte just då om jag skulle skratta eller gråta. Allt kom så plötsligt men ändå inte helt oväntat liksom. Det var ju inget som planerat men väldigt välkommet.
Men iallafall så berättade jag för honom att jag hade väldigt ont på höger sida av livmodern så han kände lite och sa att jag kanske hade havandeskapsförgiftning, vilket betyder att barnet ligger utanför livmodern, så han sa att blev det inte bättre efter två dagar så skulle jag komma tillbaka. Efter tre dagar så cyklade jag tillbaka till akuten och berättade för dom vad läkaren hade sagt och jag fick ett nummer till gyn i Uppsala för akuten fick inte tag på dom. På vägen dit försökte även jag ringa men det var ingen som svarade, så när jag väl var där så sa jag det till dom och dom bad mig vänta en timme så skulle dom ha tid att ta emot mig. Så jag och mamma, som var snäll och körde mig, gick och åt lunch medan vi väntade. Efter en timme fick jag komma in och dom kände lite på livmodern och sedan gjorde dom ett ultraljud för att kolla och allt såg bra ut; vilket det också gjorde. Enligt det ultraljudet var Alva 7 veckor men enligt RUL så var hon egentligen 8 veckor på det ultraljudet.

När jag kom hem från akuten den 28 och berättade det för Andis sken han upp och jag har aldrig sett honom så glad någonsin under dom 5 åren jag hade känt honom just då. Hans leende just då var oslagbart!
Vi är världens stoltaste föräldrar till världens bästa lilla unge! <3

ANNONS
Av Nattisss - 10 mars 2015 09:40

Ja det här med att sova.
Alva har hittills inte somnat om man inte vaggar henne i famnen. Oftast har hon varit övertrött så det är en kamp att få henne att sova för det ska skrikas och fajtas med armarna först en stund innan hon trycker ansiktet i armhålan på mig och somnar.
Ibland lyckas man få henne att somna utan fajt och då har hon inte hunnit bli övertrött ännu, men det är svårt att veta när hon borde sova för hon tycker det är kul att ligga i babygymet och prata med sakerna som hänger där.
Igår var det världens kamp att få henne att sova då hon vart vaken för länge, efter mycket om och men fick jag henne att somna runt ~20, så det blev middag för min del vid kvart i nio ungefär.
Nyss la jag henne i fåtöljen som hon för övrigt älskar just nu. La snutten mellan hennes armar och bredvid ansiktet, stoppa nappen i munnen och strök henne på huvudet tills hon somnat. Ingen kamp, inget fajtande och inget skrik. Jag är så glad att man lär sig förstå deras signaler bättre och bättre.
För övrigt så blir hon 11 veckor idag <3

Nu ska jag äta lite frukost medan Alva sover :)

//Nattis

ANNONS
Av Nattisss - 5 mars 2015 21:48

Som rubriken säger så gör vi framsteg här hemma. Mest Alva, men även jag gör framsteg med att inte sitta och kolla på henne medan hon sover ;) 

För att återgå till att Alva gör framsteg. Hon har äntligen acceptera att ligga på mage på golvet/skötbordet för att träna nacken, innan gick det bara om hon låg mage mot mage på mig. Hon har dessutom börjat "prata" mycket mer. Det bästa är att hon ler tillbaka om man ler mot henne, detta leende är det vackraste och mest hjärtsmältande leendet enligt mig. (Ja, jag är partisk)   


Just nu är hon inne i en fas då hon vägrar somna... Oavsett om man vaggar henne, låter henne ligga med snutten och nappen, ligger bredvid henne eller om man försöker få henne att somna i samband med att hon äter. Jag har insett att gå runt i huset är det enda som funkar just nu. Men alltså dum att klaga egentligen, jag får ju lite motion. Har även insett att vaknar hon när man lägger ner henne så kan man lägga handen i närheten av hennes ansikte så somnar hon om efter ett litet tag om hon är riktigt trött.

Just idag var hon överrstimulerad efter att ha åkt bil och vart för att träffa Håkan, så idag var det svårt att få henne att somna. Men skam den som ger sig, nu har hon sovit ungefär 1 timme och 40 min. Min pizza som en gång var varm lyckades jag äta när den blivit kall... Det är som det är, är hon nöjd är jag nöjd.


Nej, dags att göra lite nytta så man kan gå och lägga sig sedan. Det är ju trots allt fredag imorgon igen. Denna vecka har gått hyfsat fort ändå. 


//Nattis    

Av Nattisss - 24 februari 2015 20:56

Som rubriken säger har jag idag vart hos handkirurgen. Sedan 2011 har jag haft en knöl på handleden som även kallas för ganglion. Är ni nyfikna på vad det är kan ni googla det så kommer det upp en jättebra länk till akademiska sjukhusets hemsida. 

Under graviditeten fick jag större problem och smärtan i armen blev värre, innan fick jag bara ont i armen när det var kallt eller rått ute, då hade jag det mer eller mindre hela tiden. För att minska smärtan i armen var jag tvungen att ha handledsskydd för att värma upp och försöka få knölen att inte ligga emot nerverna.
Idag när jag var hos handkirurgen så valde dom att inte operera utan bara ge mig lokalbedövning och punktera knölen och trycka ut den geléaktiga ledvätskan som samlats där. Läkaren fick punktera den tre gånger för att lyckas få ut lite men hon fick inte ut allt dessvärre; hon avslutade allt med att ge mig kortison också. Blir det inte bättre inom 5 månader så ska jag komma tillbaka och då blir det antagligen operation.

Medan jag var hos handkirurgen så hängde Alva med sin mormor för att jag skulle slippa ha med henne på mötet. Jag vill skryta om att jag har världens snällaste bebis, hon har vart tyst och lugn; hon somnade till och med utan en massa vaggande trots att jag inte var närvarande.
Efter att jag var färdig så gick jag och mamma ner på stan för att kolla lite och för att få en liten promenad. Nackdelen nu efteråt är att jag har ont i benen och tårna för jag hade fel skor på mig, men är huvudet dumt får kroppen lida som man brukar säga.

Just nu ligger Alva och sover i min famn och jag skulle behöva kissa samt ta en alvedon för nu när bedövningen släppt gör det lite ont i handleden. Får lägga henne i sin säng och hoppas på att hon inte vaknar.

//Nattis

Av Nattisss - 20 februari 2015 13:33

Det är snart två månader sedan Alva föddes. Under 6 av 8 veckor har hon legat på mig mer eller mindre konstant. Hon har sovit på mig på nätterna och inte accepterat Andis mer än en kvart max. Nu de senaste två veckorna har hon sovit i sitt babynest som ligger mellan Andis och min huvudkudde, hon har haft min hand som trygghet när hon ska somna men så fort hon somnat har jag kunnat flytta på den för att få sova själv. Ena natten sov hon mellan 21 och 04 utan att vakna. Synd bara att jag inte kunde sova lika länge men jag fick ändå en sammansatt sömn på 5 timmar och det är det längsta jag sovit i ett svep sedan hon föddes. TACK! :D

Idag gick vi upp vid 8 kanske, jag gav henne lite ersättning efter att hon ammat. När hon ätit upp slocknade hon direkt och jag la henne i soffan och bullade upp lite så hon inte skulle kunna fladdra ur soffan; under tiden hon sov lyckades jag damma och dammsuga hela huset. Så skönt att lyckas städa för det var verkligen äckligt här hemma.

Nej, dags att ta fram pärmarna och göra klart pappersarbetet innan mamma kommer på middag!

Trevlig helg!

//Nattis

Av Nattisss - 1 februari 2015 22:31

Tänkte att jag skulle berätta om min förlossning. Det är säkerligen någon som är intresserad! :)

Allt började klockan 00:00 den 23:dje december. Alltså natten mellan 22:a och 23:dje.
Iallafall, vid 00:00 ungefär knäppte det till mellan benen, ett underligt ljud jag inte hört förut. Jag låg kvar i sängen ett litet tag men jag blev fundersam över vad det var som lät då jag började hasa mig ur sängen för att gå på toa och se om något var fel. När jag kommit till fotändan av sängen känner jag hur det börjar rinna mellan benen så jag springer till toan och inser att det var vattnet som gick. Eftersom jag inte hade telefonen med mig var jag tvungen att ta en handduk mellan benen för att inte behöva städa hela huset. ;)
Väl inne i sovrummet för att hämta telefonen försöker jag väcka Andis, allt jag fick till svar var "kan hon inte stanna lite längre"... Medan jag ringde förlossningen på akademiska så satte jag mig på toaletten igen. Efter 1 (!!!) timme så svarade dom på förlossningen och bad mig komma in för en kontroll. Jag lyckas väcka Andis som började skriva ner telefonnummer till sin bror som var på besök.
Väl i bilen halvvägs till Uppsala började jag få värkar och nu var väl klockan typ 02:00 kanske. När vi kom fram till förlossningen vid 02:30 så kopplade dom upp mig till ctg-maskinen och kollade om jag var öppen vilket jag var, 3 cm öppen enligt läkaren.
Vi fick komma in på ett förlossningsrum eftersom vi har så pass långt hem. Väl inne på rummet blir vi erbjudna något att dricka och filtar. Värkarna börjar göra ondare men jag lyckas sova mellan värkarna. När klockan blev 06:30 började det bli outhärdligt utan smärtstillande så jag bad om lustgas men får till svar att nya läkare kommer vid 07 så jag får allt vänta för att slippa bli undersökt två gånger. När de nya läkarna kommit och undersökt mig fick jag lustgas och under de kommande 2 timmarna höjde vi styrkan till den högsta och tillslut vid 09 bad jag om eda för jag hade så ont att jag låg nästan och skrek vid varje värk. När narkosläkaren kom vid 09:15 kanske så sa jag till läkaren att jag har börjat krysta så vi hinner inte. Läkaren svarar att jag får hålla emot krystarna för hon måste undersöka hur mycket jag är öppen. Hur jävla lätt är det att hålla emot krystvärkar liksom? Iallafall så fick narkosläkaren vända i dörren för att Alva var på väg ut. Efter att dom vän tillbaka mig så jag låg på rygg igen tog det inte lång tid innan Alva är ute. Under krystarbetet andades jag så mycket lustgas att jag var mer borta än närvarande. Andis har fått berätta saker i efterhand som jag inte kommer ihåg. Lite tråkigt men just då kändes det bra, jag slapp ha jätteont för tillfället. Det är en del som saknas säkerligen men som sagt kommer jag inte ihåg allt.

Men den 23/12 klockan 09:21 föddes Alva Melissa Sidestål, hon var 52 cm lång och vägde 3690 gram. ??

// Nattis

Av Nattisss - 7 september 2014 16:45

Alltså det här med att vara gravid och äta. 

Ena dagen är du sugen på allt och det spelar ingen roll vad du får att äta för man vet att det kommer smaka som himmelen själv. Sen kommer vi till dag två, den dagen allt är äckligt eller ingenting som finns hemma är gott... Hur ska man ens kunna handla mat om man inte vet vad man kommer vilja ha. Just idag är en sådan dag då ingenting passar, allt är äckligt och jag skulle hellre svälta än att behöva äta mat. 

Självklart vet jag att jag måste äta, det fick jag lära mig när jag var liten. Den stora frågan är bara vad man ska äta för att inte typ gå under av äcklighet. 

Fast det värsta är ändå när man planerat en viss matlrätt och sedan inser när man ska börja laga maten att allt inte finns hemma så man måste ändra matlagnings plan; jag har aldrig gråtit för att man behövt ändra maträtt men helt plötsligt så började jag stortjuta och ville nästan inte äta bara för att det inte blev som jag ville. Det är så mycket med dessa hormoner att man inte vet vart man ska ta vägen när dom kickar in. 
Lite som igår kväll när sambon pratade med sina vänner. Jag låg och sov i sängen, hör helt plötsligt en annorlunda röst och tror först att någon ska komma och ha ihjäl mig men sedan inser jag att det är min sambo. Jag flyger upp ur sägen och bokstavligen skriker på honom att han ska hålla käften så jag får sova. I vanliga fall hade jag vänt mig och somnat om för det brukar inte störa mig så mycket. Men jag antar att en blandning av den konstiga rösten, hormoner och trötthet gjorde allt tusen gånger värre. Jag kom iallafall till mina sinnesfullabruk efter ett tag så jag gick och bad om ursäkt för att jag skrikit på honom. Han hade inte gjort något fel egentligen, det var bara jag som överreagerade på ett konstigt ljud. Ja det är inte alltid lätt att vara gravid. Men så fort man kommit över illamåender så är det tusen gånger lättare. Jag har ingen foglossning ännu så jag kanske ändrar åsikt senare. 

Nej, dags att kolla in vad man kan äta till middag. I värsta fall får jag väl skicka gubben till affären så jag åtminstånne kan få Cola att dricka innan jag tar min trasiga fot och hoppar på cykeln och köper det själv.


Ha det bra

// Nattis

Av Nattisss - 30 maj 2014 11:31

Alltså det här med att vara gravid.


Det är nog ganska många som försöker göra en lycklig historia av det hela. Okej, jag vet att vissa har enklare för att vara gravid än andra. Just i mitt fall har det varit lite som helvetet på jorden hittills. Men vad vet jag, det kanske blir bättre? De flesta jag pratat med om graviditet säger att det brukar gå över efter dom 3 första månderna. Men för att komma till problemen. 


För det första så är man konstant trött och vill sova hela tiden. Men hur lätt är det när man har jobb och andra saker att sköta? 

För det andra så är man ofta hungrig. Det känns som att jag inte gör något annat än att äta. Dessutom har vi kommit till punkt 2b typ, INGEN mat är lika god längre, allt man älskade innan smakar inte lika bra nu...

För det tredje så mår man illa konstant eller inte alls, det finns liksom inget där emellan. Antingen mår du illa och spyr upp det du äter eller så mår du bra och faktiskt får behålla det du äter. Oftast så får man inte behålla det man äter och det känns som att man går runt och luktar spya hela tiden...


En annan nackdel med graviditet är ändå alla dessa jävla hormoner. Ena sekunden är du hur glad som helst för att nästa sekund stå och skrika åt din partner för att han kanske ställde en fråga som i dina ögon är uppenbar. Men jag blir helt mållös när jag kommer på mig själv skrika på Andis att det är ju uppenbart att det finns mjölk hemma när det bara är han som haft mjölk i kaffet... 

Dessutom så kan man ena skunden be om att bli omhållen och gosad med för att nästa sekund bryta sig loss och be människan flytta på sig så man inte ska bli sur och få krypningar i kroppen av ilska. Jag tycker det är jobbigt att inte kunna hantera dessa känslor. Jag vet inte hur jag ska kontrollera allt på en gång.


Men nog med klagomål. Nu ska jag fixa mig innan det är dags att åka på 18 års kalas!


// Nattis

Presentation


Hej!
Tänkte berätta om min vardag.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nattisss med Blogkeen
Följ nattisss med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se